Blog Image

VFK

Om bloggen

Välkommen till oss och denna blogg. Bloggen innehåller tre delar,

1. Inlägg relaterade till Vetlanda Fotoklubb,

2. Våra intressen under de gångna åren samt

3. Div inlägg av personlig art.

Se kategorier till höger.
Klicka på önskad kategori.

Vänner 2 (forts på “Vänner 1”) nedan.

Personligt Posted on Mon, July 28, 2014 19:29:38

Efter en natts god sömn, även om vi fortfarande var omtumlade av det oväntade äventyret startade vi dag 2 med en stadig hotellfrukost.

Hotellet låg i närheten av Nyhavn och en utomordentligt trevlig bild mötte oss när vi kom ut på gatan på morgonen.

Sedan var det naturligtvis dags för utflykter i staden. Vaktposten utanför Amalienborg skulle naturligtvis föevigas och Inger fick order av Gunilla att ställa sig nära. Det blev tydligen alltför nära enligt en högljudd kommentar från herr vaktposten.
Nå, vi ville ju att hon skulle stå nära, så vi fick ta Photoshop till hjälp. Då hamnade hon på lämpligt avstånd.
Det var i alla fall flera turister ute och letade efter sevärdheterna.…och huvudpersonerna en gång till. !

Nu började vi kvickna till och nu skulle vi besöka Christiania. Detta, Köpenhamns kanske främsta turistmål “uppstod” år 1971, när några personer kom på att det i princip i centrala Köpenhamn låg ett stort militärt område, ägt av Danska staten. Verksamheten va då nerlagd och staketen runt de 34 hektaren mark var definitivt lättare att riva än Berlinmuren. Den följande ockupationen, ledd av av dåtida s k hippies, stödda av alternativtidningen Hovedbladet var snabbt ett faktum
Ockupationen, bebyggelsen och inflyttningen var långt gången innan myndigheterna hann reagera och området har alltsedan dess varit föremål för åtskilliga politiska diskussioner. Att marken till denna “Fristad” tillhör danska staten har dock nyligen åter fastslagits i domstol. De boende å sin sida försöker bilda någon form av juridisk person för att kunna “köpa ut” området. Uppenbarligen finns både folkligt och politiskt stöd för området och den permanentning som skett. Detta hindrar naturligtvis inte en förnyelse av området.
Jag bifogar några bilder från detta samhälle i samhället.
Klicka för större bild.

I omgivningarna smög två kända damer omkring. Gömma sig går ju bra, men att sitta ner på Christianias bästa soffa var svårt, då det saknades vitala delar.

Sedan gällde, efter två fantastiska dagar hemresa. Hur man tackar sådana vänner vet jag inte. Gunilla och jag säger bara TACK !



Vänner 1

Personligt Posted on Thu, July 24, 2014 16:55:19

Jag valde rubriken vänner för detta inlägg av alldeles särskilda skäl. Valborgsmässoaftonen år 2013 infann vi oss på Onkologiska dagavdelningen på Ryhovs länslasarett i Jönköping. ( Jag använder uttrycket vi, eftersom vi upplevt alla sjukhusbesök mm efter Gunillas diagnos tillsammans). Denna dag skulle den första cellgiftbehandlingen ske. Det skulle bli sammanlagt 23 behandlingar, vilket i sig var ofattbart påfrestande på Gunilla, både till kropp och själ.
Under denna tid trädde fler vänner än vi nästan trodde att vi hade, fram för att ge Gunilla (och mig) allt det stöd de kunde ge. Det visade sig att alla de gamla vännerna fanns kvar, dock med vissa undantag, vilkas svek gjorde mycket ont.
“Ryggraden” i stödet var, förutom en fantastisk sjukhuspersonal, Gunillas son Carl-Johan, hans fru Gabriella och Gabriellas föräldrar, Stine Krabbe och hennes make, fd överläkaren Lasse Svensson.
Till detta kom ett par som omkring den 1 juni överraskade oss med en mycket, mycket uppskattad gåva.
Man ska minnas att vid denna tid fanns ingen koppling till Uppsala och någon alternativ behandling. Vi hade bara att se fram emot en fortsatt cellgiftbehandling, tills Gunilla helt enkelt inte orkade mer.
Gåvan ? – Ett telefonsamtal. “På lördag åker vi på en utflykt”. Se till att Ni har packat för hemkomst söndag kväll. Resa, hotell och mat betalar vi ! Vilka var dessa änglar – jo så här ser dom ut. (Tillsammans med Gunilla).

Detta är alltså min (Lennarts) forna arbetskamrat Sören Kraft och hans hustru och Gunillas goda vän Inger. Två glada människor, som förstod vår situation. Av bilden framgår att vi kastade bekymren (bokstavligen) överbord och hade trevligt tillsammans. Vi åkte Helsingborg – Helsingör-
– och vi skulle snart vara i Danmark ! Skål !
Så fortsatte vi resan från Helsingör norrut mot Köpenhamn. Vi åkte med gapande munnar inför den sanslöst lyxiga bebyggelsen utmed denna strandväg. En och annan Ferrari i garaget var ingen ovanlighet. Dags för första nedslag. Det blev det berömda muséet Louisiana. Här gällde “Pop Art Design” Jag bifogar ett antal bilder. Många bilder var signerade Andy Warhol. Som tur är är ju smaken olika.

Bilder från Muséet utan ordning. Klicka för större bild.

Så till hotellet och checka in. Sedan en lugn stund inför middagen.


Middag på ett trivsamt ställe, där ungdomarna flockades. Vi kände oss unga och trevliga (som vanligt). Snygg betjäning (eller hur?).


I ungdomsmeetingen på kvällskvisten tog vi dock inte del. För oss gällde det hotellet och sköna sängen. Tack för idag !

Vi ses imorgon, då ska det hända stora saker. Läs “Vänner 2”.



En ny upplevelse

Personligt Posted on Fri, February 22, 2013 10:30:55

Att någon person avlider i bekantskapskretsen är ju än så länge ganska ovanligt, men med tilltagande ålder på både oss själva och omgivningen lär det bli vanligare. Det dödsfall jag avser gäller en man med ett händelserikt liv bakom sig, nämligen Shalom Nir, en man av judisk börd, född i Georgien år 1967, senare inflyttad till Israel tillsammans med sina föräldrar.

Någon gång i början av 2000-talet blev denne Shalom bekant med min hustru Gunillas brorsdotter Åsa, född år 1968. Mötet skedde vid den semesterresa Åsa och en av hennes kamrater företog till Eilat. Vänskapen mellan Åsa och Shalom utvecklades och blev till en fast relation. Paret bosatte sig så småningom i Nässjö och de första barnen, tvillingarna Ariel och Isak, föddes den 15 april år 2000.Senare föddes sonen Gabriel, och slutligen dottern Ella.

Paret hade naturligtvis stora svårigheter att möta, religion, arbete, socialt liv mm mm. Särskilt de skilda trosuppfattningarna skapade svårigheter. Åsa konverterade dock till judendomen, vilket säkert underlättade det gemensamma vardagslivet.

Det stora problemet var Shaloms infektionskänslighet och efter ett otal lunginflammationer, tillstötte hjärnblödning. Hans liv var till ända den 12 februari 2013.

Shalom vid Åsas 40-årsdag. Firad i deras gemensamma hem i Ormaryd, några mil från Nässjö.

Den judiska begravningen skiljer sig på många sätt från den protestantisk-kristna vi är vana vid. Framför allt finns detaljerade föreskrifter som gäller i princip ända till ett år efter begravningen. Dessa traditioner kunde ju svårligen hållas vid den korta andakt som ägde rum innan stoftet fördes till Israel.

Minnesstunden hölls den 21 februari. Av tradition hålls en judisk begravning aldrig på sabbaten. Den första upplevelsen var att män och kvinnor satt åtskilda i lokalen (WF-lokalen i Nässjö). Alla män utrustades med den lilla runda huvudbonaden “Kippa”.

Wikipedia: Kippa, hebreiska uttalas med hårt K och på jiddisch kallad yarmulke, är en huvudbonad, en form av huvudduk eller kalott, som traditionellt bärs av judiska män i synagogan och vid andra religiösa tillfällen som ett tecken på aktning.

Ortodoxa judiska män bär den jämt, då det står i Talmud att ingen bör gå ens fyra steg utan att täcka sitt huvud. Kippan kan ha alla möjliga färger, former, mönster och material, huvudsaken är att den täcker hjässan. Ortodoxa män bär ofta en mörk eller svart kippa.

Under akten läses (och sjunges böner) och de anhöriga bereds tillfälle att ta farväl av den döde.

Vad som främst uppfattas som skillnad mot “våra” ritualer är naturligtvis den totala frånvaron av musik och kanske mest att inga som helst blomstersmyckningar förekommer. Ljus får förekomma, dock ej under sabbaten.

Enligt rabbinen(?) var det inte brukligt att fotografera akten. Jag fick dock tillåtelse att ta en bild av Shaloms kista innan akten tog sin början.

För den intresserade kan en detaljerad redogörelse för ritualerna vid ett dödsfall inom den judiska befiólkningen läsas i http://www.jfst.se/dokument/mla.pdf.en



Sex har blivit sju!

Personligt Posted on Tue, October 09, 2012 18:29:16

Sex har blivit sju – vad kan det avse? Självklart – Barnbarn!!! De lyckliga föräldrarna var (är) Gunillas son Carl-Johan som med sin lagvigda hustru Gabriella räknade in son nr 2. Efter långt diskuterande blev tilltalsnamnet Alex (men det vet han inte själv än). Lugn, stillsam och observerande redan från första stund nästan, med ett stort intresse – mat! Då förbyts lugnet i ilsken påminnelse att det har gått mera än tre tmmlar. På första bilden (det har nog blivit många) syns han knappt till:

Den första tiden var ärligt sagt ganska sömnig….

men snart var det en grabb med koll på omgivningen!

Vi följer utvecklingen med spänning. På hemsidans familjeavdelning avd barnbarn har Alex fått ett eget album som så småningom förhoppningsvis ska fyllas med bilder.

Storebror Noel har naturligtvis vuxit ordentligt. En synnerligen verbal 2 1/2 – åring vill jag mena. Numera åker han “Motoped” !!

Nyheter om sjumannalaget kommer att meddelas med jämna mellanrum.



Dagbok mars

Personligt Posted on Thu, March 15, 2012 18:44:55

Tja, en dagbok innehåller ju normalt en blandning av upplevelser. Så också denna. Det blir därför en blandning av foto och personliga upplevelser.

Först och främst har man ju fyllt år – med nolla som det brukar heta. Vi nöjer oss med detta. Vad som står före nollan får förbli okänt. Blommor dök upp och allehanda hälsningar, dock inga paket, vare sig hårda eller mjuka, eftersom jag avsagt mig högtidligt i ortens tidning. Vädret har gått från kallt till vårvarmt och så lite blandat.

Fotoverksamheten har främst handlat om paketskickning. Gunilla utsågs ju på klubbens årsmöte till tävlingsledare och första tävlingen gick bra. Ja dvs distributionen till Ljusdals Fotoklubb fungerade bra. Resultatet av denna etapp 1 av “Månadens Bild” blev däremot dåligt. Gunilla erhöll tre poäng och jag ett (för deltagandet, ingen placering i topp10). Jag gladde mig istället åt att utflykt nr 2 till Hultaby Slottsruin resulterade i bilder på ett st huggorm.

Äntligen, skulle man kunna säga. Jag tycker dom är häftiga på nåt sätt.

Ett besök hos farbrbor doktorn för vinterns lunginflammation och ett besök hos farbror tandläkaren noterades. Hos den senare bestämdes att den gamla bryggan i överkäken skulle bytas mot en ny fastskruvad dito. Huga ! (Det blir efter påsk).

I mars lämnades bilder till kollektionstävlingen, Gunilla med sina älgbilder och jag med mina Ölandsinsekter, Det blir nog inte många pinnar för mig i vart fall.

Nästa fotoinlämning blir i april och gäller både svartvitt och tema kontraster. Vi chockar juryn i svartvitklassen (jury ej utsedd än) med en sk “Highkey-” och en s k “Lowkeybild, vilket betyder extra ljus resp extra mörk bild, se nedan.

Resultatet kommer så småningom. Det blir spännande. Inspirationen kom från Moderskeppets utmärkta videofilmer med kursmaterial för (“Stora”) Photoshop, det bildbehandlingsprogram som innehåller allt ! Någon gång ska väl alla timmarna framför datorn löna sig även i tävlingsverksamheten. Men det är inte det viktigaste. Det är kul att skaffa sig kunskaper ! Närmast ska dom användas för att bedöma en tävlingsomgång i Höganäs Fotoklubb. Det är alltid bra att se andras bilder.

Jaha det blev mest foto i alla fall. Bäst att passa på innan trädgården kallar.



Dagbok Februari

Personligt Posted on Fri, February 10, 2012 16:17:15

Att notera vad som hänt/händer är ju en form av dagbok som närmast får införas under “Personligt”.

Det som har hänt är väl mest att vi fått brassa på ordentligt i kaminen. En temperatur på cirka -22 är ju mindre angenämt. Samtidigt visar det sig att fönsterbytena från i höstas gjort en märkbar skillnad. Tack vare Sören har vi också haft god tillgång på ved, – vi mår med andra ord gott i kylan. Utflykterna till Maxi år bli så få som möjligt, och de enda frivilliga besöken i utomhuskylan blir påfyllning av fågelmat.

Vädret är ju mer eller mindre (mer enligt min uppfattning) lämpat för inomhusbruk. Vad sysslar man då med inomhus ? – Jo studium av Moderskeppets photoshopvideor. Det är inte småpotatis direkt. Att bara lyssna igenom videon ang skönhetsretusch tar uppskattningsvis 10 – 12 timmar. Ni flickor därute som läser detta förstår hur vackra Ni blir efter en fotografering här. Förutom denna video finns ytterligare 10 att välja på !

Tyvärr blir väl inte bilderna så mycket bättre av detta. Det gäller att tänka innan man knäpper av en bild. Gör man det kan man nog med div fotoredigeringsprogram få till ett bra resultat. Möjligheterna är nästintill obegränsade. Om inte annat håller man ju hjärncellerna varma.



Porträttfotografering 1

Personligt Posted on Wed, January 25, 2012 21:04:02

Porträttfotografering är väl något som borde höra hemma under “Fotoklubben”. Denna verksamhet sker dock helt vid sidan av klubbens verksamhet och skulle i så fall närmast ligga under “Intressen”. Jag tycker dock att samarbetet mellan en i det här fallet en ren amatörfotograf (jag) och en modell närmas hör hemma inom den privata och personliga sfären. Nåja, hur som helst. Porträttfotografering är svår men mycket spännande. Som del flesta andra (ärliga) fotografer föredrar jag naturligtvis yngre modeller av det motsatta könet. Jag medger att äldre människors ansikten ofta är “läsvärda”, dvs att de har mycket att berätta och jag kommer förhoppningsvis dit så småningom.

Mitt förstta “jobb” under senare år var Jannike, nybakad student. Det blev några hyggliga bilder.

Förutom denna spontana fotografering av “flickor” var väl första riktiga jobbet tillsammans med Mirsije, föreståndare på en bensinmack i Vetlanda. Något av resultatet visas nedan.

Jag blev så inspirerad att jag fixade en enkel reklambild !!!

I “jobbet” ingick även att fotografera hela Mirsijes familj, vilket dock inte redovisas här.

Av en (lycklig) slump besökte jag nyligen samma mack för att växla några ord med Mirsije om hon händelsevis var i tjänst. Det var hon inte. Bakom disken stod – Rebecca !!! Om en modell ska vara ung, se bra ut och inte minst ha en positiv attityd och ett gott humör, så var hon den helt perfekta. Att hon dessutom var intresserad av “modellande” gjorde ju det hela ännu bättre.

Vi kom överens om en första träff, mest för att lära känna varandra och för att hon (Rebecca) skulle få se vilka krumelurer vi var. Vi träffades över en fika hos oss på Ringvägen. Hon åtföljdes av sin mor – Bra !! Då kunde jag även inför henne beskriva mina planer och vilken typ av bilder jag ville ha. Även om träffen i första hand inte var planerad för fotografering var vi tvungna att ta några bilder:

Rebecca vill gärna fortsätta fotojobben. Gissa vad jag tycker, nu när det har dykt upp en sådan super-toppentjej ?

Jag lägger in en bild till förresten…

(Obs att bilderna inte är färdigredigerade/retuscherade).

Vad det än blir i framtiden så får vi hoppas att det blir något som kommer att synas här i ett framtida inlägg. Jag tror vi båda är förväntansfulla.



Jul 2

Personligt Posted on Tue, December 06, 2011 18:23:36

Julkort, jag säger bara JULKORT ! Denna analoga kvarleva som ska skickas med posten på gammalt hederligt vis, och där mottagna kort ska läggas på ett silverfat för att visa hur många bekantingar man har. Det är som vänner i Facebook, men dom kan man ju inte lägga på någon bricka. Jag vägrar sitta och skriva på kort med tomtar och Lucior och granar och Gud vet vad. Här har jag ett visst stöd av hustrun. Hon har insett epostens välsignelser och det blir min uppgift att fixa en digital hälsning.

Här har vi olika smak. Det brukar sluta med att antalet mail minskar för vart år. Förra årets Lennart-bidrag visas här:

Det underkändes av någon anledning och såvitt jag kan minnas blev antalet julkort =0. De allra viktigaste vännerna fick ett telefonsamtal, och det tror jag var en form av kontakt som alla parter uppskattade.



Next »