Efter en natts god sömn, även om vi fortfarande var omtumlade av det oväntade äventyret startade vi dag 2 med en stadig hotellfrukost.

Hotellet låg i närheten av Nyhavn och en utomordentligt trevlig bild mötte oss när vi kom ut på gatan på morgonen.

Sedan var det naturligtvis dags för utflykter i staden. Vaktposten utanför Amalienborg skulle naturligtvis föevigas och Inger fick order av Gunilla att ställa sig nära. Det blev tydligen alltför nära enligt en högljudd kommentar från herr vaktposten.
Nå, vi ville ju att hon skulle stå nära, så vi fick ta Photoshop till hjälp. Då hamnade hon på lämpligt avstånd.
Det var i alla fall flera turister ute och letade efter sevärdheterna.…och huvudpersonerna en gång till. !

Nu började vi kvickna till och nu skulle vi besöka Christiania. Detta, Köpenhamns kanske främsta turistmål “uppstod” år 1971, när några personer kom på att det i princip i centrala Köpenhamn låg ett stort militärt område, ägt av Danska staten. Verksamheten va då nerlagd och staketen runt de 34 hektaren mark var definitivt lättare att riva än Berlinmuren. Den följande ockupationen, ledd av av dåtida s k hippies, stödda av alternativtidningen Hovedbladet var snabbt ett faktum
Ockupationen, bebyggelsen och inflyttningen var långt gången innan myndigheterna hann reagera och området har alltsedan dess varit föremål för åtskilliga politiska diskussioner. Att marken till denna “Fristad” tillhör danska staten har dock nyligen åter fastslagits i domstol. De boende å sin sida försöker bilda någon form av juridisk person för att kunna “köpa ut” området. Uppenbarligen finns både folkligt och politiskt stöd för området och den permanentning som skett. Detta hindrar naturligtvis inte en förnyelse av området.
Jag bifogar några bilder från detta samhälle i samhället.
Klicka för större bild.

I omgivningarna smög två kända damer omkring. Gömma sig går ju bra, men att sitta ner på Christianias bästa soffa var svårt, då det saknades vitala delar.

Sedan gällde, efter två fantastiska dagar hemresa. Hur man tackar sådana vänner vet jag inte. Gunilla och jag säger bara TACK !